Gudsbegreppet

Vad är det teisterna påstår existerar? Vad är en gud, och hur vet vi det? Att säga att Gud existerar, utan att först definiera gudsbegreppet, är att göra ett meningslöst uttalande. Att definiera gudsbegreppet är därför inte en sekundär uppgift; det är en helt nödvändig förutsättning för förståelse. Därför gör man ett misstag om man omedelbart kräver bevis när man blir konfronterad med påståendet att det finns en gud. Den första responsen bör vara; ”vad är det du påstår existerar?” Teisterna måste presentera en begriplig beskrivning av sin gud. Utan någon beskrivning eller definition att utgå ifrån vet vi inte vad vi pratar om, och ingenting kan kvalificera som bevis för Guds existens om vi inte vet vad vi letar efter. Även om det krävs att vi accepterar en gud endast med hjälp av tro måste vi veta vad vi ska tro på.

Gud definieras vanligtvis som en övernaturlig och allsmäktig varelse som har skapat världen. En övernaturlig varelse är en varelse som existerar utanför den naturliga verkligheten. Panteismen är åsikten att Gud är det samma som naturen – att naturen är gudomlig – men detta är inte en teistisk gud. Att likställa gud med naturen är egentligen att göra gudsbegreppet överflödigt, för då kan vi säga natur istället för gud. Att separera idén om en övernaturlig varelse från gudsbegreppet är att eliminera den grundläggande skillnaden mellan teism och ateism, och användningen av ordet gud har ingen viktig betydelse i detta sammanhang. Alltså; en teistisk gud är en övernaturlig varelse. Men problemet med uttrycket övernaturlig är att det inte säger något om Gud. Vi har ingen kunskap om en övernaturlig verklighet, och därför påstås Gud vara outgrundlig. Det outgrundliga är det ofattbara, men om Gud är ofattbar är det omöjligt att definiera gudsbegreppet. Att påstå att Gud är outgrundlig är därför att erkänna att vi inte vet vad vi pratar om. Om den teistiska guden är outgrundlig är det en agnostisk gud.

Agnosticism är åsikten att Gud är oidentifierbar, och förnekar att kunskap om Gud är möjligt. Enligt agnosticismen kan Guds existens varken bekräftas eller förnekas. Men att prata om något som är oidentifierbart är meningslöst och resulterar i motsägelsefulla påståenden. Hur kan vi veta att Gud är oidentifierbar om vi inte kan veta något om Gud? Det är en självmotsägelse att säga att något specifikt inte kan identifieras. Vad är det som inte kan identifieras? Det vi inte har kunskap om kan vi inte definiera på ett meningsfullt sätt, och om Gud inte kan identifieras är gudsbegreppet bara en fantasi. En agnostisk (outgrundlig) gud är ett fantasifoster; en mental konstruktion utan kontakt med verkligheten. Agnosticism innebär därför att ateismen är den enda förnuftiga ståndpunkten. Agnosticismen ogiltigförklarar alla argument för Guds existens därför att agnosticismen ogiltigförklarar gudsbegreppet. Därför måste teisterna undvika agnosticismen för att kunna försvara sin gudstro. Men är det möjligt att undvika agnosticismen och samtidigt behålla tron på en övernaturlig varelse? Dilemmat är: Om teisterna vill behålla tron på en övernaturlig varelse måste de acceptera att Guds natur är obegriplig, för vi har ingen kunskap om en övernaturlig verklighet. På den andra sidan, om teisterna vill undvika agnosticismen – något de måste för att ge gudsbegreppet mening – måste de också visa att människan kan uppnå kunskap om Gud.

Guds dominerande kännetecken är gränslöshet. Gud påstås vara en gränslös varelse. Gud har ju skapat världen, och kan därför inte vara begränsad av något. Teisterna måste därför ge sin gud en specifik natur och samtidigt undvika begränsningarnas konsekvenser. Därför används ord som allsmäktig, allvetande, och andra gränslösa uttryck som har som funktion att ge gudsbegreppet substans utan att begränsa Guds natur. På detta sätt hoppas teisterna att behålla sin övernaturliga varelse och samtidigt undvika den motsägelsefulla agnosticismen. Gud är inte bara god; han är gränslös godhet. Gud är inte bara klok; han är gränslöst klok. Gud är inte bara mäktig; han har gränslös makt, o.s.v. Vi ska alltså tro, inte att Gud är oidentifierbar, men att han är gränslöst identifierbar. Men detta är dömt att misslyckas därför att en gränslös egenskap är en självmotsägelse. Att specificera egenskaper är att specificera deterministiska kvalitéer, och dessa kan inte skiljas från begränsningar. Allt som människan kan uppfatta har gränser – det gränslösa är det ofattbara. Och därför att vi inte kan förstå det gränslösa innebär gränslöst identifierbar att Gud är identifierbar på ett oidentifierbart sätt. En gränslös gud är för alltid bortanför vår uppfattningsförmåga. Fenomenet gränslösa egenskaper är den teistiska gudens grundläggande självmotsägelse. Begränsningar är en integrerad del av den naturliga verkligheten, och en gränslös varelse kan därför inte definieras på ett meningsfullt sätt.

Ordet definition kommer av det latinska ordet definire, som betyder avgränsa. En giltig definition avgränsar det definierade begreppet från andra begrepp. Att definiera innebär alltså att begränsa; att skilja det ena från det andra, och det faktum att du är en människa innebär att du inte är en elefant eller åsna. Utan kontraster, utan någon skillnad mellan begreppen, blir alla begrepp meningslösa och oförståeliga. Därför är det omöjligt att definiera en gränslös gud på ett meningsfullt sätt. Att ge en varelse karaktäristiska och specifika kännetecken innebär att begränsa varelsens kapacitet. Men en begränsad gud kan inte ha skapat världen, och därför måste vi på något sätt tänka oss en karaktärslös varelse utan en specifik natur, alltså en varelse som inte är något särskilt, men detta är en varelse som inte finns. Att vara gränslös är att inte vara något alls. En varelse med gränslösa egenskaper kan inte existera i den naturliga verkligheten, och därför måste en allsmäktig och allvetande gud vara övernaturlig. Och det övernaturliga är av naturen oidentifierbart. En övernaturlig varelse är en varelse som existerar utanför den naturliga verkligheten, och detta innebär att existera bortom den mänskliga kunskapens räckvidd. Om vi kan ha kunskap om Gud är han (hon?) inte övernaturlig. Utan mystik, utan det oförståeliga och outgrundliga, kan en varelse inte vara övernaturlig. Det är alltså omöjligt att undvika agnosticismen. Det oidentifierbara och det övernaturliga är i grunden samma sak. Om det är irrationellt att påstå att det existerar en oidentifierbar varelse är det också irrationellt att påstå att det existerar en övernaturlig varelse. Om kunskap om något man inte kan veta är motsägelsefullt är kunskap om det övernaturliga också motsägelsefullt. Detta innebär att gudsbegreppet är meningslöst, och därför är det meningslöst att påstå att det finns en gud. Teister uttrycker det outtryckliga, tänker på det otänkbara, och presenterar ”kunskap” om något vi inte kan ha någon kunskap om. Tron på en varelse man inte kan ha kunskap om är alltså teismens centrala princip, och utgör den primära konflikten mellan teismen och ateismen.

Det finns två grundläggande sätt att diskutera Guds natur; negativ teologi och positiv teologi. Negativ teologi innebär att förklara vad Gud inte är. Immateriell säger oss att Gud inte är materia. Gränslös säger oss att Gud inte är begränsad. Osynlig säger oss att Gud inte är synlig, o.s.v. Problemet med negativ teologi är att om Gud beskrivs endast med negativa termer är det omöjligt att skilja Gud från det som inte finns. Det som inte finns är immateriellt, gränslöst, osynligt, o.s.v. – och det är Gud också! Åsikten om en immateriell varelse är motsägelsefull och kan inte uttryckas i positiva termer. Vi kan inte tänka oss en immateriell varelse därför att begreppet materia är nödvändigt för vår förståelse av begreppet existens. Gud påstås vara en varelse, men han tar inget utrymme, han har inga dimensioner, och han kan inte beskådas, mätas eller upptäckas på något sätt, och detta gör begreppet varelse intetsägande. Immateriell beskriver inte en annan typ av existens; det ogiltigförklarar begreppet existens. Det immateriella står i kontrast till det identifierbara; det representerar det som människan inte kan uppfatta. Vi kan inte veta något om en immateriell gud därför att kunskap är ett resultat av förmågan att uppfatta den materiella verkligheten. Att vara immateriell är att vara ett vakuum, och att påstå att det finns en immateriell varelse är en självmotsägelse.

Om teisterna vill separera sin gudstro från tron på ingenting måste de ge gudsbegreppet en positiv substans, men kan den positiva teologin ge oss kunskap om Guds natur? Gud påstås vara god, kärleksfull, klok, rättvis, o.s.v. Men hur vet teisterna detta om Gud är övernaturlig och outgrundlig? Dessutom är dessa kännetecken av sekundär betydelse därför att de beskriver Guds personlighet och inte Guds metafysiska natur. Vad är denna varelse som har dessa egenskaper? Även människor kan vara goda, kärleksfulla, kloka och rättvisa, och att säga att Gud har dessa egenskaper är därför inte att förklara vad slags varelse Gud är. Positiv teologi, om den ska rädda Gud från agnosticismen, måste göra mera än att ge oss sekundära kännetecken. Vi måste kunna identifiera kännetecken som bara tillhör Gud, d.v.s. kännetecken som skiljer Gud från andra varelser. Men detta är omöjligt om Gud är övernaturlig. Alla positiva kännetecken som används för att beskriva Gud uppstår i ett mänskligt sammanhang och blir meningslösa när de tas ut av detta sammanhang. Om vi vill använda positiva kännetecken på Gud och samtidigt behålla deras mening måste vi därför reducera Gud till en mänsklig nivå, men då kan inte Gud ha skapat världen. Antingen behåller det mänskliga språket sin innebörd baserad på människans erfarenheter av den naturliga verkligheten, och detta innebär att språket inte kan beskriva en övernaturlig gud – eller så töms språket på mening för människan, och innebär att språket inte kan beskriva någon gud då heller. Om Gud är annorlunda än den naturliga verkligheten kan vi inte ha någon idé om vad det innebär att ge Gud meningsfulla egenskaper. Begrepp existerar inte i ett vakuum; de är skapta inom ett specifikt sammanhang och får sin mening endast inom detta sammanhang. Alla meningsfulla begrepp har uppstått i den verklighet vi lever i, och är ett resultat av vår identifiering av denna verklighet. Därför kan begreppen endast användas för att beskriva den naturliga verkligheten, och positiv teologi kan därför inte rädda Gud från agnosticismen. Både negativ och positiv teologi har som funktion att försöka dölja att gudsbegreppet är meningslöst.

Gud är allsmäktig, som innebär makt utan gränser. Gud kan alltså göra allt. Men kan en varelse vara allsmäktig? Kan Gud skapa en kvadratisk cirkel? Saker som är logiskt omöjliga kan inte existera, och en varelse som kan skapa något omöjligt kan inte heller existera. Att säga att Gud kan göra allt är alltså att likställa Gud med något som omöjligt kan existera. En allsmäktig varelse är därför en självmotsägelse. För att acceptera idén om en allsmäktig gud måste man tro att det på något sätt är möjligt för saker att fungera i konflikt med sin natur. I ett universum som styrs av en allsmäktig gud måste alla slags handlingar vara möjliga för allt som finns när Gud kräver det. Med andra ord, begreppet allsmäktig försöker utesluta Gud från principen om orsak och verkan. Allsmäktighet är därför inte bara makt förstorat enormt mycket. Allsmäktighet är en typ av makt som vi inte har förmågan att förstå. Därför att Guds påstådda makt är utanför de gränser som ger mening till begreppet makt kan vi konstatera att Gud gör saker på ett oidentifierbart sätt med hjälp av en oidentifierbar icke-process. Detta gör det inte lättare att förstå Gud, och kan inte rädda Gud från agnosticismen. Allsmäktighet är helt enkelt en absurd idé.

Gud är också allvetande, som innebär kunskap utan gränser. Men för att kunna veta något måste en varelse vara medveten, och medvetenhet är en egenskap som tillhör vissa biologiska organismer. Och en biologisk organism är en materiell organism, men det materiella kan inte vara gränslöst. En medveten gud kan därför inte ha gränslösa egenskaper. Om Gud har kunskap måste vi anta att Gud är en medveten, levande varelse, men på vilket sätt kan Gud sägas vara i livet? En gränslös gud kan inte vara en biologisk organism, och begreppet liv har därför ingen mening när det används på Gud. Och separerat från livet har inte begreppen kunskap och medvetenhet heller någon mening. Vissa beskriver Gud som ren medvetenhet – medvetenhet separerad från materia – men medvetenhet kan inte existera i ett vakuum. Om begreppet medvetenhet tas ut av sitt rätta sammanhang och presenteras som något annat än en egenskap hos vissa levande organismer separeras det från sin förankring i verkligheten. Som med alla begrepp som uppstår av vår erfarenhet med naturliga fenomen kan inte begreppet medvetenhet utvidgas till en övernaturlig verklighet utan att bli meningslöst. Och allvetande ger teisterna ett annat problem att brottas med; allvetande är i konflikt med egenskapen allsmäktig. Om Gud har säker kunskap om framtiden är framtiden förutbestämd och han kan därför inte förändra den. En allvetande gud kan därför inte vara allsmäktig. Och om framtiden är förutbestämd har inte människan en fri vilja. Om Gud alltid vet vad du gör i framtiden har du inget annat val än att göra det som Gud redan vet att du kommer att göra. Men om framtiden är förutbestämd och människan inte har fri vilja är moral och idén om frälsning meningslöst; du är på förhand dömd att hamna antingen i himlen eller i helvetet. Handlingar vi inte har kontroll över är varken moraliska eller omoraliska; de är amoraliska. Vi kan inte välja att vara goda eller onda om vi inte har en fri vilja. Problemen som uppstår för teologin om den accepterar att vårt öde är förutbestämt är olösliga, men de blir en oundviklig konsekvens om Gud är allvetande.

Det hjälper inte att påstå att Gud har en bestämd egenskap om vi inte vet vad denna egenskap innebär. Och om gudsbegreppet innehåller motsägelsefulla kännetecken kan vi med säkerhet konstatera att Gud inte existerar. Om en påstådd egenskap innehåller en självmotsägelse kan den inte existera, och en varelse som har en sådan egenskap kan inte heller existera. Och vi kan inte vara nöjda med ett kännetecken om det endast säger oss vad Gud inte är. Vi kan inte identifiera Gud med hjälp av oidentifierbara kännetecken. Teismen måste förnekas därför att det teistiska gudsbegreppet är alltför motsägelsefullt. Guds kännetecken är för det mesta oförståeliga, och i den grad man förstår dem är de i konflikt med varandra. Det är omöjligt för Gud att existera av samma orsak som gör det omöjligt för en kvadratisk cirkel att existera. En rationell och förnuftig människa har därför inget annat val än att avvisa teismen. Ateismen är det enda förnuftiga alternativet. Alla försök att undkomma agnosticismen misslyckas, och detta gör det omöjligt att definiera gudsbegreppet på ett meningsfullt sätt. Varje gång vi försöker identifiera Gud förstärker vi agnosticismen, och detta är en logisk konsekvens av att försöka identifiera en gud som inte existerar. Gudsbegreppet är utan meningsfullt kognitivt innehåll, och Guds påstådda kännetecken är bara en maskering som försöker dölja att gudsbegreppet är meningslöst. Detta innebär att teister baserar sin tro på ett intellektuellt vakuum och försöker försvara det oförsvarbara; de kan inte ens specificera vad de tror på. Teister vet inte vad de pratar om när de påstår att Gud existerar, och det är det ingen annan som vet heller.

Efter alla misslyckade försök att definiera gudsbegreppet kan vi konstatera att Gud inte finns. Vilken definition som helst duger nämligen inte. Det måste vara en verklighetsbaserad definition. En definition som inte är förankrad i verkligheten är bara en fantasi, och det är omöjligt att definiera det teistiska gudsbegreppet på ett verklighetsförankrat sätt. Detta bekräftar att Gud är ett fantasifoster som bara finns i huvudet på teisterna. Vi tänker med hjälp av ord, och för att tänka meningsfullt måste orden vara meningsfulla. Begrepp utan meningsfullt innehåll tar plats i psyket utan att göra nytta för sig, och har endast en förvirrande effekt. Detta är skräp-begrepp som gör det svårare att förstå verkligheten. Att tänka på Gud är att tänka till ingen nytta. Gud är en fantasi som skapades av primitiva människor för flera tusen år sedan; människor som även trodde att jorden är platt.

Ref: George H. Smith: The Case Against God (kapitel 1-3)

“If it is irrational to assert the existence of an unknowable being, it is equally irrational to assert the existence of its metaphysical corollary: a supernatural being. If knowledge of the unknowable is a contradiction, knowledge of the supernatural is a contradiction as well. This has the effect of excluding theism from the sphere of rational consideration, in which case atheism wins by default.” – George H. Smith

“The Christian is faced with an either-or situation. Either we can use human language to speak meaningfully of God (in which case God cannot differ in kind from finite existence), or human language cannot be applied to God at all (in which case the word “God” becomes meaningless). By stipulating that God is supernatural and unknowable, the Christian effectively removes God from the domain of language and communication—thereby removing himself from the context of rational consideration.” – George H. Smith